bitter
Jag är så trött på att vara ledsen, förtvivlad över det faktum att skolan tar så mycket tid. Är jag deprimerad? Är det därför jag inte kan hålla näsan ovan vattenytan just nu? Jag har så otroligt mycket att glädjas över i livet och även om jag ser det har jag svårt att ta det till mig. Jag har utvecklats till en överkänslig människa som vältrar sig i andra människors livsöden för att få mig själv att förstå hur bra jag har det. Hur normalt är det?
Jag är less på att praktisera, jag ser inte det förbannade ljuset i tunneln, ser inte slutet på alla dumma nätter jag ska behöva vara glad, trevlig och pigg (jag får inte gäspa på patientrummen trots att klockan är 04 på morgonen och jag varit igång sedan 21, på helspänn konstant). Det värsta är att nätterna oftast ligger över helgen, den tid då “alla andra” är lediga och har det gött… Som min älskade kille tillexempel! Jag stortjuter bara jag tänker på att han just nu dricker öl med vänner. Jag däremot förbereder mig sakta men säkert för min tripp till hålan och praktik hela natten… HELA HELGEN (och nästa med för den delen...)!
Jag vill ha ett liv, skolan är inte mitt liv. I alla fall inte det liv jag önskar mig… Jag vill ha ett jobb, en lön, ledig tid och ETT LIV! Jag vill hinna träna, ta hand om mig själv och mina relationer till andra människor, jag vill hinna och orka äta rätt. Jag vill känna att jag har råd att fixa mitt eländiga hår, köpa ett par nya jeans SOM SITTER SNYGGT! Inte fler dumma billighetsköp från H&M som sitter som skit (H&M har bra jeans också, bara inte de jag köpt). Jag vill resa, äta ute (gör jag nu också men med dåligt samvete), köpa nya grejer till lägenheten…
Fick det glädjande beskedet för någon vecka sedan. Jag ska betala tillbaka 9 700 norska kronor till skatteverket i Norge för att de inte godkänt mina avdrag på min deklaration. De har dock godkänt mina vänners avdrag… Bitter? Jag? Haha… Jo, jag frågar mig faktiskt hur det är möjligt att jag mitt i allt detta, förbannade skit, ska behöva punga ut med 12 000 sek på åtta veckor. Jag har ju SÅÅÅÅ mycket att ta ifrån. Lever inte alls redan på existensminimum med hjälp av min fantastiska månatliga inkomst från Csn. Som tur är har jag en familj att luta mig mot som hjälper mig med pengarna så länge, men bitterheten kvarstår! Dessvärre…
Nu ska jag ta mig in i duschen med min knallförkylda näsa och försöka göra mig snygg(are)… Med tanke på de litrarna med tårar jag presterat idag ser jag ut som fuckface, rakt av…
Nu biter vi ihop, fixar helgen… Skippar alla “onda” tankar och tycker att detta är kanonkul igen! As if…
Jag är less på att praktisera, jag ser inte det förbannade ljuset i tunneln, ser inte slutet på alla dumma nätter jag ska behöva vara glad, trevlig och pigg (jag får inte gäspa på patientrummen trots att klockan är 04 på morgonen och jag varit igång sedan 21, på helspänn konstant). Det värsta är att nätterna oftast ligger över helgen, den tid då “alla andra” är lediga och har det gött… Som min älskade kille tillexempel! Jag stortjuter bara jag tänker på att han just nu dricker öl med vänner. Jag däremot förbereder mig sakta men säkert för min tripp till hålan och praktik hela natten… HELA HELGEN (och nästa med för den delen...)!
Jag vill ha ett liv, skolan är inte mitt liv. I alla fall inte det liv jag önskar mig… Jag vill ha ett jobb, en lön, ledig tid och ETT LIV! Jag vill hinna träna, ta hand om mig själv och mina relationer till andra människor, jag vill hinna och orka äta rätt. Jag vill känna att jag har råd att fixa mitt eländiga hår, köpa ett par nya jeans SOM SITTER SNYGGT! Inte fler dumma billighetsköp från H&M som sitter som skit (H&M har bra jeans också, bara inte de jag köpt). Jag vill resa, äta ute (gör jag nu också men med dåligt samvete), köpa nya grejer till lägenheten…
Fick det glädjande beskedet för någon vecka sedan. Jag ska betala tillbaka 9 700 norska kronor till skatteverket i Norge för att de inte godkänt mina avdrag på min deklaration. De har dock godkänt mina vänners avdrag… Bitter? Jag? Haha… Jo, jag frågar mig faktiskt hur det är möjligt att jag mitt i allt detta, förbannade skit, ska behöva punga ut med 12 000 sek på åtta veckor. Jag har ju SÅÅÅÅ mycket att ta ifrån. Lever inte alls redan på existensminimum med hjälp av min fantastiska månatliga inkomst från Csn. Som tur är har jag en familj att luta mig mot som hjälper mig med pengarna så länge, men bitterheten kvarstår! Dessvärre…
Nu ska jag ta mig in i duschen med min knallförkylda näsa och försöka göra mig snygg(are)… Med tanke på de litrarna med tårar jag presterat idag ser jag ut som fuckface, rakt av…
Nu biter vi ihop, fixar helgen… Skippar alla “onda” tankar och tycker att detta är kanonkul igen! As if…
16:53:43
Trackback
