Så var det tid för mig att skriva tidernas mest patetiska och ynkligaste inlägg. Jag är ledsen ikväll... Inte så lite ledsen heller utan faktiskt rakt igenom förtvivlad!

Jag har varit singel i mer än ett år nu, inget konstigt kanske. Inte normalt sett men jag är inte singeltjejen. Har inte varit singel i mer än ett par månader sedan jag fick min första pojkvän för typ tio år sedan. Då kanske man kan tycka att det är dags nu och visst har det varit nyttigt i många avseenden. Jag har lärt mig vara själv och uppskatta ensamheten. Jag har hittat mig själv, hittat vad jag vill och vad jag står för. Jag vet vad jag vill ha ut av livet och vet att jag utan problem kan stå på egna ben... Men jag är så less på det nu! Vad f*n är problemet?

Kom inte med något förbannat skitsnack om att "det kommer när du minst anar det". Jag anar ingenting! Jag är faktiskt helt övertygad om att jag kommer att dö ensam just nu. Kan man ana det mindre?

För två veckor sedan hade jag en kille här hemma för att fixa mitt trasiga kylskåp. Jag hade förväntat mig att en äldre herre skulle komma, det tillhör liksom vanligheterna. Men döm om min förvåning när en ung man, relativt okej till utseendet, traskar över min tröskel... Det visar sig att denne man är mer eller mindre gift och har småbarn i dagisåldern men han avslutar sitt besök hos mig med att säga att han inte kan förstå hur jag kan vara singel, att jag är snygg och trevlig och borde vara upptagen för längesedan. Trevligt med uppskattning, verkligen - killen har nu, efter två veckor ringt mig för att kolla så att kylen fungerar och har kollat av ifall jag har träffat någon eller inte.

Med denna lilla historia avklarad ställer jag nu frågan - hur i hela fridens kan det vara så att jag lyckas locka en gift man men i övrigt inte lyckas snärja en endaste en?!

Jag ger upp, lägger mig ner under en tjock, grå filt och vägrar titta ut. Jag är 24 år och det måste vara något kraftigt fel på mig för jag lyckas bara inte!! Den senaste i raden skrev i ett sms idag att det inte klickade och att jag får leta vidare...

Mmm... Får väl göra det! Är bara så trött på att det ALDRIG klickar, att jag alltid slutar upp här, ensam och ledsen. Oavsett om jag hoppats på något eller inte så är det så förbannat tråkigt att ALLTID få höra att det inte klickat...

Vet ni... Jag skulle kunna fortsätta leva i min rosa ullgulliga drömvärld där det är fel på alla andra. Men jag inser faktiskt att efter otaliga försök ligger inte felet på alla andra längre. Det är mig det är fel på, så kan ni försöka smälla i mig vad ni vill...

Jag är ensam, bitter, tråkig och deprimerande just nu... Jag tänker låta mig själv vara såhär, som en våt, kall och illaluktande Wettextrasa. Det är min självbild. Underbart! Om det är den bilden alla andra har av mig också så kan jag förstå...!

Jag försöker ändå att leka glad och positiv. Det brukar inte vara några som helst problem men nu ger jag upp. Jag tänker stänga kontot på "Spray Date" igen, ska radera alla dumma nummer i min telefon. Jag ska förlika mig med tanken på att jag är ensam och försöka övertyga mig själv om att det är helt okej... Jag ska leva ensam, ska skaffa katt och leva för detta lilla liv. Jag ska jobba hårt och skapa mig min karriär men fan vet om jag tänker arbeta med blivande mödrar och förlossningsvård! SKIT!!

Jag har precis läst igenom vad jag skrivit och inser att det är löjligt och patetiskt... Men jag är löjlig och patetisk ikväll, när jag sitter här, klockan två på natten och tårarna inte slutar rinna ner för mina kinder...

Jag önskar att jag kunde sluta leta, hoppas och önska och bara vara tillfreds. Jag ska sluta vältra mig i självömkan nu och bädda ner mig i min stora, ensamma säng. Jag tänker där gråta tills jag är färdig och därefter rycka upp mig igen imorgon. Jag tänker inte leta längre. Det är nog nu! Jag har fått nog nu! Men längst inne i hjärteroten längtar jag efter den dag då jag får uppleva all den kärlek jag faktiskt tycker att jag är värd!!

Sov sött alla söta...