störigt

Jag hade något på gång men det försvann lika snabbt igen... Det var en lång rafflande utläggning över något jag funderade på inatt men nu är det putsväck! Jag låter bilden tala för sig...



glad-jag

Jag är nu inne på sista förlossningsveckan och jag hoppas på att få vara med om minst fyra nya liv under mina kommande fem praktikpass… Till sommaren börjar jag jobba natt på förlossningen i Malmö och jag ser framemot det med skräckblandad förtjusning! Men… Om alla andra har klarat det tidigare borde jag fixa det också! Tror jag… Jag vet ju att det finns folk omkring mig som jag kan fråga men jag är ändå bisarrt osäker på om jag kommer kunna tolka CTG-kurvorna rätt?! Kommer jag känna vart huvudet står i bäckenkanalen?! Kommer jag sätta in rätt åtgärder i tid?! Kommer jag komma ihåg alla de enkla små tips jag har fått längs med vägen?! Kommer jag kunna se hur jag ska suturera de stora bristningarna och hur f*n bär jag mig åt om jag får ut en bebis som inte mår bra?! Det är nästan så att man skulle vilja förlossningspraktisera i 2 år till… Puha! Men himmel vad kul det ska bli ändå, tro inget annat!!

I helgen var jag på en liten förfest, lyckades få i mig lite alkohol och tyckte det var riktigt härligt att socialisera lite. Har lovat mig själv att bli lite bättre på det där efter min lilla tids frånvaro. Nu är det slut på pendling och oregelbundna tider (om jag inte själv väljer att gå in och jobba en helg), nu är det bara ekonomiska hinder som föreligger men det brukar kunna ordna upp sig ändå…

Jag har haft en helt underbar helg med min prins och jag har insett hur lyckligt lottad jag är som har honom! Det ska bli tokigt skönt när jag har en inkomst och kan skämma bort honom lite mer på riktigt… Han är värd det mesta! ;o) Igår kväll när vi hoppade i säng halvsov jag långt innan honom (jag har ingen rolig telefon att peta på) och jag fick ett par pussar i pannan när jag var halvvägs in i någon dröm. Det är det enda som behövs för att jag ska somna med ett litet leende på läpparna. Jag älskar de där små sakerna han gör… Att han dessutom fått mig att känna mig som en prinsessa halva dagen gjorde inte min känsla av lycka mindre…

Även om den är smörig som bara den så tycker jag om den massvis för den är bara… SÅ klockren… (Och eftersom jag är så oteknisk just idag kan jag bara länka till YouTube - inte få in den här direkt!)

http://www.youtube.com/watch?v=6QQQKJJBJOY

neggo

Tro det eller ej - men det snöar! FORTFARANDE OCH IGEN! Förstår här och nu varför jag sedan i måndags inte tycker att någonting är roligt…! Jag orkar inte med mer vinter, jag är inte gjord för det här… Jag ska åka upp till praktiken om en stund och jag fasar för att jag ska fastna där ikväll på grund av snökaos. Det hade varit som att en gång för alla befästa vinterhatet i mig mycket djupt!   

Annars har jag inte lust med någonting just nu, har en del skolgrejer som måste fixas och jag hittar inte motivationen alls! Tycker allt är meningslöst skit som tar tid ifrån det som verkligen ger mig något - praktiken… IDAG ÄR DET ENDAST 4 MÅNADER KVAR I SKOLAN! Ingen är lyckligare än jag den dagen detta är över…

Tänkte att det börjar bli dags att söka jobb nu, måste bara författa ett snyggt CV. Har funderat på vad jag vill göra när jag är klar och jag är så himla kluven… Jag kan se klara fördelar med att börja på förlossningen och skaffa mig den erfarenheten, jag tycker det är helt underbart att få vara med om livets mirakel men jag är ändå inte säker på att jag vill. Lönen och arbetstiderna är stora, feta minus!! Samtidigt är jag rädd att jag aldrig kommer ut i förlossningsvården igen om jag börjar min “karriär” på en ungdoms- eller barnmorskemottagning. Många säger att man måste ha förlossningserfarenhet innan man ger sig ut i andra verksamheter men jag vet inte. Och måste man göra som “alla andra” säger? Just nu är det faktiskt lite ångestframkallande att inte ha något att göra om några månader… Måste ta tag i det där!

Jag köpte mina träningsskor i måndags, nu ska jag bara fixa det där kortet också sen är det dags att försöka ta sig till gymmet i alla fall minst en gång i veckan, det kan ju inte vara så svårt?!



Tyvärr räcker det inte att titta på dem för att man ska bli vältränad...

Nu ska jag plocka lite, städa till Snuffsan och fixa mig själv. Ikväll vill jag ha bebis nummer 40 och sedan komma hem till varma sängen och fina Thomas…



Sötebebis - vi ses ikväll!

Peace out!

RSS 2.0