Sitter här med julmusiken på, det smakar pepparkaka och lussekatt i munnen och jag har massor med julpyntsidéer i skallen… Jag älskar denna underbara högtid! Har bara en stjärna i mitt nya fönster men jag ska försöka ordna mer pynt framöver, först väntar en veckas semester på Teneriffa - längtar så efter solen! Kommer dock sakna mitt hjärtegryn massvis, fast att jag vet att han är hemma i VÅR lägenhet och väntar på mig…
Mer än hälften av förlossningspraktiken är gjord nu och det känns riktigt bra. Jag kommer att bli en bra barnmorska om jag fortsätter såhär. 27 små barn har jag varit med och förlöst, de sista gångerna har jag gjort det mer eller mindre självständigt med en handledare på rummet med händerna på ryggen… Det är helt fantastiskt ljuvligt att få vara med om! Jag kan inte låta bli att få en klump i halsen av lycka när jag ser de vackra barnen och glädjen hos föräldrarna… Tänk att jag får vara med om detta stora ögonblick i människors liv! Kan inte annat längta en liten smula efter att få uppleva det själv en vacker dag…

Idag när jag hörde en speciell sång som vi sjöng många gånger under nyårsfirandet förra året kom jag att tänka på älskade morfar i änglahimlen… När jag och mina vänner var mitt uppe i vårt firande satt mormor själv hemma i sin fåtölj med en klump i magen av oro för lilla fina morfar som låg ensam i en säng på sjukhuset. Mitt nyårsfirande blev inte så kul som det hade kunnat bli men jag gjorde mitt bästa… Tänkte på morfar mest hela tiden, jag och mamma var och hälsade på honom en liten stund när vi fått veta att han blivit inlagd, ingen av oss hade då en tanke på att han inte skulle finnas dagen efter… Vi förstod alla att han var sjuk men med syrgas, vätskedrivande och antibiotika har jag sett gamla farbröder bli friska flera gånger… Han somnade så stilla och fint, han såg inte ut att lida eller ha ont och han såg ut precis som min morfar fast att han var död.

Nu har det snart gått ett helt år, jag saknar honom men känner mig fortfarande så tacksam över att det gick snabbt och enkelt… Att han inte tynat bort… Något i mig säger mig att han dog lycklig trots en gräslig infektion, sviktande organ och andningsbesvär, han hade allt det som betyder något runt om sig!

Lilla mormor har klarat detta bättre än jag någonsin vågat hoppas på. Hon har blivit gammal under det senaste året men samtidigt har hon blivit bra mycket mer aktiv. Hon går på dagverksamhet en gång i veckan, träffar gamla vänner, går ut och dansar och ska faktiskt till och med ut och resa. Hon har packat i en vecka och flyger med oss till Teneriffa på söndag…

Nu tänker jag fortsätta med mitt julstök så det är välstädat när min prins kommer hem från jobb… MÅSTE köpa en julstjärna till, det funkar ju inte med bara en lampa i fönstret!

Tänk att man ibland måste ha hjälp av andra för att förstå vad man har… Min handledare tog en kopp kaffe med mig mitt i ett nattpass förra helgen, jag förstod att något var på gång eftersom hon tackade nej till en ny patient trots att vår var förlöst. Med tanke på det sjuka förkylningstillstånd jag befann mig i just då samt det totala uttråkningssyndrom jag drabbats av tackade jag Gud för att jag slapp befatta mig med ytterligare en “happy - family”… Nåväl, över denna kopp kaffe insåg jag att jag inte är så bra på teater, jag hade inte kunnat dölja mitt ointresse för praktiken då min fantastiska handledare hade förstått att något var fel. Under detta samtal fick jag mig en smäll på näsan, en signal om att det är dags att vakna! Jag har dessa veckorna på mig att lära mig så mycket som möjligt. Den erfarenheten och kunskapen kan ingen ta ifrån mig… Vad jag sedan väljer att göra med mitt liv när jag väl är klar är en helt annan fråga! Dessutom är jag en av få som verkligen får chansen, så många söker och söker men kommer inte in… Jag ska göra något bra av detta - det är mitt mål idag!

I övrigt rullar det på! Dagarna rusar iväg och jag hinner inte riktigt med. Just nu upptar skola och praktik så mycket av min tid att jag inte hinner någonting, som jag beklagat mig över i en evighet. Men det får väl vara okej för ett tag… Det finns ju trots allt små ljusglimtar i tillvaron! Himmel vad den där Thomas gör mig lycklig tillexempel… Och om en enda vecka bor jag i samma säng som honom - på riktigt! Happy me! Har dock just nu en svartsjukekonflikt med hans I-phone, så snart jag landat i det faktum att jag numera innehar en DELAD förstaplats i hans liv kommer jag vara på banan igen… ;o)

Och förresten, om tre veckor ligger jag i en solstol vid vår privata pool på Teneriffa - jag längtar verkligen! Bort från verkligheten ett tag, bikini och brun nos, bra böcker och totalslappande i dagarna sju… Sedan är jag redo att ta mig an den där fina högtiden som kallas jul! Har bara bra grejer framför mig…

Nu ska jag sova en stund inför nattens praktikpass - två kvar sedan är hälften gjort! Yeah!

Trevlig helg!!